När julens morgon gryr, önskar jag mig en välsignad jul som man säger. Jag är inte troende, jag har aldrig trott på det här med gud, Jesus Kristus och den heliga anden, men jag gillar stämningen med jul.
Alla julsånger, alla ljus och den värme som julen för med sig. Ett tillfälle att umgås, ett tillfälle att visa att man tycker om någon, att någon betyder något för mig. Sedan det här med religion det råder det delade meningar om.

När julens morgon gryr önskar jag att alla människor i denna kalla nord hade någonstans att bo. När kylan sveper sitt täcke över skyn, önskar jag att alla hade ett hem att gå till. En säng att krypa ner i. Några tofflor att sätta fötterna i, en kopp kaffe mellan två knäppta händer.

När julens morgon gryr, önskar jag att alla människor i misär, lidelse, plågor och förtryck skulle få ro i själen, en trygg plats att bo på. Alla kvinnor, barn och män som misshandlas, alla människor som bär på en hemlighet eller börda önskar jag kunna släppa på denna enorma tyngd, bara för en dag.

När julens morgon gryr önskar jag att alla sjuka människor får bli friska och lyckliga. Bara för en dag. På denna jord finns människor som mer än allt annat önskar sig ett friskt och normalt liv, en önskan som inte kan köpas för pengar en önskan som kanske inte går i uppfyllelse.

När julens morgon gryr önskar jag alla en vit jul och att tomten inte är far till alla barnen. Jag önskar att fler likt Karl Bertil Johnson gör någonting för att sprida glädje i vinterkylan och beundrar de människor som står i gatornas hörn och sprider glädje med musik och glögg.